chokladbiten

Woha!
Fyra nya dubbelavsnitt av Vänner ska spelas in! Nästa år ska de fyra timslånga avsnitten vara klara för att sändas i tv. I Amerika då, så vi här långt uppe i norden får väl vänta ännu längre.
38 miljoner kronor var får skådespelarna för dessa avsnitt. Ingen dålig timlön...

Snart fyller jag år också, räknar med att min Vänner-samling blir komplett då, eller åtminstone nästan. Har nu boxarna från säsong 1-8. Bara två boxar kvar! 

Avslutar med ett citat från Chandler:
"Oh, yeah, I'm a gym member. I try to go four times a week, but I've missed the last... twelve hundred times."

(Men det händer inte mig, ska faktiskt träna idag!)

Jag tränade på Friskis & Svettis idag, kände ett plötsligt behov av att röra på mig och så fick vi ju oväntat sluta vid elva vilket alltid är välkommet!
   Ja jag tränade och efter det gick jag och käkade pizza som belöning. Sitter här nu med pizza-svullen mage och ångrar mig lite, men bara lite. Var ju vrålhungrig, och det var ju trevligt att äta middag med Elsa :)

Det var ett intressant träningspass eller, det vill säga - instruktören var intressant. Hon var väldigt liten, mindre än mig och jag är ändå ganska liten tycker jag. Hon kan inte ha varit mer än 160 cm iaf. Och så var hon jättesmal, hårdmejkad och hade enorma tuttar för sin att vara i sin lilla storlek. Naturligtvis hade hon push-up bh (i färgen röd såklart för att matcha F&S's färger!) så tuttarna var liksom upptryckta under hakan. Det såg ytterst obekvämt ut att hoppa runt en hel timme på så sätt.
   Det var som vanligt ett ytterst fåtal killar där, men de som var där hade placerat sig längst fram runt henne och följde hennes rörelser med största koncentration.
Intressant som sagt.

Nu blir det spanska och engelska glosor innan topmodels börjar!

På återseende

Imorgon blir det hemgång istället för utgång. Åker hem till hemstaden och låter mig pysslas om av mamma och pappa. Så att jag kan bli riktigt frisk någon gång!!

I brist på annat att säga sätter jag in en liten historia.

Jag har bara läst en enda bok under jullovet, vilket är hemskt lite! Börjar undra om jag verkligen gjort så mycket mer än sovit....?!

Boken var iallafall En långvarig förlovning. Den finns som film, med Audrey Tatou, hon den söta i Amelie från Montmartre.
Både bok och film är fransk, och jag tror nog att jag gillar franska filmer bättre än franska böcker. Jag menar, Amelie från Montmartre var ju underbar och En långvarig förlovning var också helt fantastisk!! Som film. Boken var lite mindre fantastisk.

Jag vet inte, eftersom jag inte kan franska, men jag tror att det är ganska svårt att översätta från franska till svenska. Det känns som att det är ganska många förlorade poänger i boken. Poänger som antagligen gått förlorade i översättningen.
Men det är fortfarande en vacker bok, och Mathildes trofasta kärlek till Manech är rörande. Det är också spännande, men det är lite väl många namn för att jag ska lyckas hålla isär dom alla.

Det är nog ovanligt, men i det här fallet tycker jag att ni ska se filmen först och sedan avgöra om ni vill läsa boken. Boken blir bättre av att man har sett filmen, enligt min åsikt. Då har man iallafall en bild och behöver inte förvirra sig alltför mycket i den stundtals röriga texten.

För att sammanfatta; boken var hyfsad men inte absolut läs-nödvändig.
Filmen däremot är ett måste! Den är romantisk och väldigt spännande! Det är nästan som en liten deckargåta i ett romantiskt drama. På samma gång är den lättsam och lite smårolig på sina ställen.

Lite roligt att veta om filmen också: Jodie Foster är med och pratar flytande franska. Och häpna! Hon spelar inte en hysterisk mamma, med samma stirriga ansiktsuttryck genom hela fimen....





Bild från filmen, ser den inte underbar ut?




Okej, detta får vara nog för idag. Sov rådåligt inatt och frös häcken av mig (hade två tjocka täcken på mig...) så kanske ska försöka få lit sömn...

God natt!

Jag var på en föreställning igår på Dansens Hus och såg Havfruen. Den lilla sjöjungfrun alltså. Det var väldigt häftigt, de använde sig av långa tygrep som de hängde i och gjorde konster, hoppade på trampetser och trampoliner och gjorde en massa volter. Men de lyckades faktiskt berätta sagan på ett bra sätt. Det var vackert, och det är en vackr saga.

Den lilla sjöjungfruns farmor har berättat för henne att människorna har en odödlig själ.
Sjöjungfrur däremot, lever i 300 år och sen blir de skum.
Men den lilla sjöjungfrun drömmer om en odödlig själ...

En dag när hon är uppe vid ytan och tittar på människornas värld,
räddar hon en vacker prins från att drunkna när hans skepp förliser.
Några flickor dyker upp och hon måste försvinna.
Han fick aldrig veta vem som var hans riktige räddare.

Den lilla sjöjungfrun går till sjöhäxan och i utbyte mot sin röst
får hon ett par människoben och kan leva på land.
Men hon kan inte prata med prinsen och inte
berätta att det var hon som räddade honom.
Sjöhäxan sa också att om prinsen gifter sig med någon annan
kommer den lilla sjöjungfrun att att dö dagen efter och inte få någon odödlig själ.

Prinsen är betagen av sjöjungfruns skönhet,
men det är redan bestämt att han ska gifta sig med en prinsessa.
Och när prinsen ser prinsessan tror han att det var hon
som räddade honom och att hon är hans livs kärlek.

Den lilla sjöjungfrun är mycket olycklig och när solen går
upp kastar hon sig i havet där hon med detsamma blir till skum.

Jag tycker att det är en vacker saga.
Först tyckte jag att den lilla sjöjungfrun kunde väl lära sig teckna om hon inte hade rösten kvar. Men sen tänkte jag att poängen med detta var ju att sjöjungfrun offrade sin förmåga att kommunicera för att kunna vara med sin älskade. Om hon hade varit döv hade sjöhäxan huggit av hennes händer i utbyte mot ett mänskligt liv.

Jag blev lite nyfiken... Vad skulle ni välja, ett människoliv och en odödlig själ, eller att leva i 300 år utan någon odödlig själ?

Själv tycker jag det verkar lite häftigt att bli skum... :P
 

Inte trodde jag att jag skulle gå på denna blogghysteri!

Men så satt jag här hemma under en av lovets sista dagar med enorm träningsvärk och lite tristess och undrade vad jag skulle göra. Snappade upp en fras någonstans på detta världsomspännande internet som löd "syns du inte finns du inte" och fick lite ångest.
Så jag skapade en egen blogg. Inte det minsta unikt, eftersom var och varannan kotte har en blogg i dessa dagar!

Jag förväntar mig inte särskilt många läsare, men en och annan förvirrad surfare kommer väl in här. Vad kommer då denna förvirrade surfare att hitta här? Ja inga privata detaljer iallafall, sådant delar jag bara med utvalda personer.
 
Det kanske blir en blogg i stil med "Jag vaknade. Jag åkte till skolan. Jag var i skolan. Jag åkte hem. Jag pysslade med lite allt möjligt. Jag gick och la mig."
Vilken succé det skulle bli, va! Sveriges mest lästa blogg, jajjemän....

Nä. Liite mer än så blir det väl. Exakt vad återstår att se.

Adjö så länge!